Värkstark med Märta Cullhed Engblom

Vad är det egentligen som får en födande kvinna att känna sig trygg? Och vad händer när vi organiserar förlossningsvården utan att fullt ut förstå eller värdera den psykologiska trygghetens betydelse?
Gunilla Dittmer är beteendevetare, föräldracoach, föreläsare och doula. Sedan 2016 har hon arbetat med att stötta människor genom graviditet och födande med ett särskilt fokus på psykologisk trygghet, relationer och hur stora livsförändringar påverkar oss som människor. Hon intresserar sig för hur graviditet och födande påverkar på flera olika plan både för den enskilda individen men även för samhället i stort. 
När födslarna flyttade från hemmen till sjukhusen vann vi tillgång till medicinsk teknik, övervakning och avancerad vård. Men vad gick samtidigt förlorat? Och har vi någonsin på allvar undersökt värdet av det?
Gunilla går igenom vad psykologisk trygghet faktiskt innebär, vilka faktorer som skapar den och varför den behöver få en självklar plats i vår förståelse av en trygg födsel. Vi pratar också om födandet ur ett bredare folkhälsoperspektiv och om Gunillas arbete med att lyfta frågan även utanför de närmast berörda, bland annat gentemot arbetsgivare.
Länk till Gunillas hemsida:
https://www.ekencoaching.se/
 
Gunilla på Linkedin
 

När Ia väntade sitt första barn planerade hon först för en hemfödsel. Men i slutet av graviditeten förändrades allt när hon blev sjuk i en hastigt uppseglande havandeskapsförgiftning. Hon och hennes man fick snabbt ställa om och börja förbereda sig för ett akut kejsarsnitt istället.
Under operationen upplevde Ia plötsligt en fruktansvärd smärta i nacken. Den, smärtan, kändes som ett pistolskott. Hon berättade om smärtan för personalen men fick höra att man kan få lite ont i nacken under ett kejsarsnitt. Hon fick varma kuddar mot smärtan och några dagar senare skrevs hon ut från sjukhuset.
Väl hemma tillkom nya skrämmande symtom. Plötsligt frös halva synfältet och Ia upplevde att den ena armen domnade bort. Kunde det vara migrän? Ia sökte vård och fick återvända hem med blodtryckssänkande läkemedel att ta vid behov. Men smärtan tilltog och hon blev bara sämre.
Till slut hamnade familjen på Karolinska i Huddinge. Där kunde man konstatera att Ia hade fått en stroke.
Det här är en berättelse om en förlossning som tar en helt annan riktning än den förväntade. Om att bli mamma för första gången och vara svårt sjuk samtidigt. Hur bearbetar man en förlossning där själva upplevelsen ändå var bra - men där man i efterhand kan konstatera att viktiga varningssignaler inte tagits på allvar? Om dödsångesten som kom i efterhand. Hur undviker man att inte fastna i skuld, bitterhet eller tankarna på allt som kunde ha hänt?
 

CTG är en självklar del av dagens svenska förlossningsvård. Så självklar att det är svårt att tänka sig en förlossningsvård utan. För många är CTG synonymt med säkerhet. Men vad händer när en födande kvinna inte vill ha CTG utan istället vill att barnets hjärtljud ska avlyssnas intermittent med tratt eller doppler?
I det här avsnittet möter jag Tuva och Sara, som båda valde att tacka nej till CTG under sina sjukhusfödslar. Vi pratar om varför de fattade det beslutet  - men framförallt om vad som hände efter att de hade gjort det. För på pappret är det enkelt. Vården är frivillig. Den födande har rätt att få information, samtycka till vård men också tacka nej. Men i praktiken är det snudd på omöjligt att tacka nej till CTG på rutin. Hur många friskparametrar kvinnan än lyckas uppvisa. Ett nej tack godtas oftast inte. Och jag har själv varit den barnmorska som tänkte att CTG nog var synonymt med säkerhet under en förlossning. Det har varit en inlärningsprocess att lära om - jag behövde få närvara vid födslar där CTG inte användes rutinmässigt. Den problematik som framkommer i avsnittet går inte att härröra till någon enskild förlossningsklinik utan den finns överallt där CTG används.
I avsnittet läser jag ur ett svenskt styrdokument om hur personal ska agera när en gravid eller födande kvinna avböjer vårdrutiner. Där finns några formuleringar som väcker frågor. Vad betyder det till exempel att personal ska ta stöd av kollegor eftersom det finns en risk att den ansvariga barnmorskan ”dras med i patientens önskemål och inte ser klart”?
För mig väcker det en större fråga:
Vad händer med autonomin när ett informerat nej samtidigt konstrueras som ett problem?
För dig som vill fördjupa dig rekommenderar jag de här två forskningsöversikterna:
Kontinuerlig CTG under förlossningen
Alfirevic, Z., Gyte, G. M. L., Cuthbert, A., & Devane, D. (2017). Continuous cardiotocography (CTG) as a form of electronic fetal monitoring (EFM) for fetal assessment during labour. Cochrane Database of Systematic Reviews, Issue 2, CD006066. Cochrane
Läs sammanställningen om kontinuerlig CTG
 
Om CTG på rutin vid ankomst till förlossningen
Devane, D., Lalor, J. G., Daly, S., McGuire, W., Cuthbert, A., & Smith, V. (2017). Cardiotocography versus intermittent auscultation of fetal heart on admission to labour ward for assessment of fetal wellbeing. Cochrane Database of Systematic Reviews, Issue 1, CD005122. Cochrane
Läs sammanställningen om admission CTG
 

Jag och min kollega Eva Grape Ersson driver tillsammans Föda med stöd doulautbildning, och under alla de år vi själva har arbetat med födande och utbildat doulor har vi lärt oss en hel del om vad som faktiskt spelar roll i födelserummet.
Det har vi kokat ner i guiden 10 Doula Take home messages - det vi själva önskar att någon hade sagt till oss från början. Vi går igenom några av dessa doula take home messages i avsnittet!
Vi går också tillbaka och söker upp doulans moderna historia i Sverige: och hittar till den studie som genomfördes på Södersjukhuset i slutet av 90-talet. Forskarna ställde sig den fortfarande högaktuella frågan:
Vad händer om den födande kvinnan får ett kontinuerligt stöd av en annan kvinna under sin förlossning?
Och framförallt pratar vi om själva hantverket. Om närvaro, trygghet och kontinuitet. Om vad en doula faktiskt gör och vad hon inte gör. Vill du läsa alla våra 10 Doula Take home messages kan du ladda ner guiden helt gratis på martaocheva.se
Där kan du också läsa mer om Föda med stöd doulautbildning som är vår distansutbildning för dig som vill bli doula. Utbildningen öppnar under hösten och våra tre gemensamma kursdagar hålls under vårterminen.
 

I det förra avsnittet berättade Sofia om födseln av sitt första barn. Om igångsättningen som hon trodde skulle vara enkel men som slutade i en upplevelse av att sväva mellan liv och död. Om att känna sig övergiven, kränkt och avhumaniserad. Om ett trauma som det tog månader - år - att hitta tillbaka från.
När Sofia blev gravid igen visste hon att hon inte kunde föda på samma sätt ännu en gång. Det kom att leda till ett beslut som för många kan vara svårt att förstå. Sofia bestämde sig till slut (och efter många försök att hitta hembarnmorskor som kunde bistå!) för att föda sitt andra barn hemma, utan barnmorska eller annan vårdpersonal närvarande. Det blev en frifödsel.
Och den här gången blev upplevelsen lika stark fast på ett ljuvligt sätt. Där den första födseln hade präglats av rädsla, utsatthet och kontrollförlust beskriver Sofia den andra födseln som motsatsen till detta: trygg, på egna villkor, härligt intensiv och vacker.
Del här är del 2 av 2 om Sofias väg till en födsel helt utanför systemet. Mitt syfte är varken att försvara eller fördöma Sofias val. Jag är intresserad av att förstå det så att vi alla kan lära oss något av Sofias resa. Hur kommer man till en punkt där det känns tryggare att föda utan vården än med den? 
Här en intressant forskningsöversikt:
Velo Higueras M, Douglas F, Kennedy C. Exploring women's motivations to freebirth and their experience of maternity care: A systematic qualitative evidence synthesis. Midwifery, 2024.I forskningsöversikten beskrivs kvinnornas väg mot frifödsel under temat ”A quest for a safer birth”. Frifödsel var sällan kvinnornas förstahandsval, utan växte fram i relation till strukturella och relationella hinder för att få den vård de önskade.
Läs forskningsöversikten här

Intet ont anande gick Sofia med på en igångsättning. Hon hade fått höra att den inte skulle innebära några risker för henne eller barnet, och hon tyckte att det var mindblowing. Om tabletten hon skulle sättas igång med inte kom med några risker – varför gjorde inte fler kvinnor samma sak? Det verkade så enkelt alltihop.
Men det blev allt annat än enkelt.
I stället blev födseln en upplevelse av att sväva mellan liv och död. Som att ligga på en motorväg som ett skadat djur, med bilar forsande förbi. Lämnad ensam med en storm i kroppen och med en behandling hon upplevde som både kränkande och avhumaniserande. Hennes tankar, känslor och önskningar tycktes inte längre spela någon roll.
Till slut låg hon där blottad, uppklippt och fråntagen all känsla av värdighet. Då checkade Sofia ut från världen och det skulle dröja några månader innan hon kom tillbaka.
Del här är del 1 av 2 om Sofias väg till en födsel helt utanför systemet. Mitt syfte är varken att försvara eller fördöma Sofias val. Jag är intresserad av att förstå det, så att vi alla kan lära oss något av det. Vad är det som gör att en kvinna som först sökte sig till den vanliga förlossningsvården till slut valde att föda utanför den?
Här en intressant forskningsöversikt:Velo Higueras M, Douglas F, Kennedy C. Exploring women's motivations to freebirth and their experience of maternity care: A systematic qualitative evidence synthesis. Midwifery, 2024.
I forskningsöversikten beskrivs kvinnornas väg mot frifödsel under temat ”A quest for a safer birth”. Frifödsel var sällan kvinnornas förstahandsval, utan växte fram i relation till strukturella och relationella hinder för att få den vård de önskade.
Läs forskningsöversikten här
Du som vill läsa Sofias berättelse på Föda med stöd hittar den här: Tågresan
Prenumerera på bonuspodden här

Just nu rekryterar vi deltagare till en studie om stöd efter en traumatisk förlossningsupplevelse. Läs mer och anmäl dig på rewritebirth.se
I den här studien vill vi se om ett patientlett samtal om förlossningsupplevelsen och en skrivbaserad psykologisk behandling kan minska symtom på posttraumatisk stress efter en traumatisk förlossningsupplevelse. Studien är en randomiserad kontrollerad studie (RCT), vilket betyder att alla deltagare lottas till olika former av stöd. Alla som deltar kommer erbjudas ett individuellt stöd i någon form inom 6 månader.
I det här poddavsnittet samtalar jag med initiativtagarna till forskningsprojektet ReWrite Birth: Elisabet Rondung och Elin Ternström. Vi pratar om varför den här stora studien behövs, hur många som drabbas av posttraumatisk stress efter födseln och på vilket sätt vi hoppas kunna hjälpa dig som har drabbats! 
Nu söker vi dig som
Är 18 år eller äldre
Har haft en traumatisk förlossning för 3–12 månader sedan
Känner av symtom som kan vara kopplade till posttraumatisk stress (du behöver inte ha en diagnos)
Kan läsa och skriva på svenska
Har tillgång till dator med internet, kamera och mikrofon/högtalare
Kan delta i digitala samtal under kontorstid
Anmäl dig här: rewritebirth.se
I poddavsnittet samtalar vi om att deltagarna kommer lottas till olika grupper och vi syftar då på "grupper" som ska studeras vetenskapligt. Det är inte gruppterapi vi syftar på  - alla som deltar kommer erbjudas stöd enskilt.

I flera år har Bella arbetat som studie och yrkesvägledare och stöttat människor genom olika val, förändringsprocesser och brytpunkter i livet. Valkompetens kan vara avgörande när vi ska köpa bostad, välja en utbildning, rösta på ett parti eller köpa en bil. 
Men födandet då? Kvinnor uppmuntras knappast att ta agens över sitt eget födande, även om det kan verka så på ytan. Hur kan man påverka sin valkompetens i födandet? Och varför är valkompetens viktigt i födandet? 
Det kollektiva undermedvetna är ett annat spännande ämne vi berör. Vad är det och hur påverkar det oss när vi föder? Det är heller inget statiskt som inte kan förändras.
Idag arbetar Bella som doula - du hittar hennes tjänster här:
https://www.cooladoulan.se/
 
Intresseanmälan Värkstark medlemskap
 
 
 

Mikaela Qviberg lämnade sin läkartjänst efter knappt tio år och valde att vidareutbilda sig till doula. Idag arbetar hon som doula, samtalsterapeut och EFT- tapping- terapeut.
Varför valde hon att lämna en trygg läkartjänst med den status och cred som följer med det?
I det här avsnittet samtalar vi om skolmedicin versus andra perspektiv på människan och kommer in på den moderna medicinens triumf - kejsarsnittet. Mikaela har nämligen skapat en kurs specifikt för dig som ska föda med ett kejsarsnitt, du hittar den här:
Tryggare kejsarsnitt
Inför hennes eget kejsarsnitt fick hon endast op-info med info om tvätt med hibiscrub, inget om att hon skulle föda sitt barn. Ett kejsarsnitt är en stor bukoperation ja - men det är också en födsel och dessa måste kunna samexistera. Vi samtalar om att ha egen agens inför en planerad kejsarfödsel, MAC (mother assisted cesarian) och vikten av att förbereda sig även inför denna typ av födsel.
Du kan läsa mer om Mikaela och de tjänster hon erbjuder här:
https://www.birthandbeyond.se/oversiktterapi
 
Ladda ner din guide till rutiner i förlossningsvården här
 

Sigrid är äldst i en stor syskonskara. På tröskeln till sitt eget vuxenblivande förlorade hon sin lillebror under dramatiska omständigheter. Vad var det egentligen som hände? Sigrid berättar här från sitt eget perspektiv som storasyster. Om att sörja en bror hon aldrig fick lära känna, om korridorerna till neonatalavdelningen och hur vissa scener som utspelade sig på sjukhuset fortfarande är djupt inpräntade i minnet. 
Hur kom dessa erfarenheter att påverka Sigrid när hon själv blev gravid?
Ett innerligt och personligt avsnitt om sorg - men också om glädje.
Idag arbetar Sigrid som PTP-psykolog och doula, läs mer här:
https://www.psykologdoulorna.se/
Tillsammans med sin kollega Malin driver hon podden psykologdoulorna.